Koh Phangan-kliniken

Imorse anlände vi till Koh Phangan vid 06:00 tiden på morgonen, varefter vi blev skjutsade till stranden och fick gå till respektive hotell. Efter att ha gått fel lite för många gånger och när 90% av kroppens vätska inte längre befann sig innanför huden så tog vi varsin moppetaxi. Till en början kändes det rätt okej, visst att vägarna är anlagda av ett gäng som inte kan ha varit nyktra, men det funkade. Plötsligt tar vägen slut och en motorcross kommer körande ut från en väldigt kuperad sandväg i djungeln (jag använder ordet väg i brist på bättre ord). Självklart skulle våran bungalow ligga där inne och självklart skulle mopedförarna skjutsa oss hela vägen... man kände att man levde om jag säger så. Vi ser havet och fest-stranden från våran bungalow som ligger uppe i berget. Toaletten/duschen är inomhus samtidigt som det är utomhus; det är väggar och tak med undantag för duschen, där är taket öppet vilket var relativt obehagligt i början med tanke på att vi typ bor i en djungel, dock så ändrades den känslan efter en härlig dusch i solen. Vi upptäckte även att jag hade en vätskefylld blåsa som såg ut som en brännblåsa, så vi var förbi kliniken för att kolla vad det var. Mycket riktigt var det en brännblåsa som de tömde och rengjorde, med restriktioner att inte bada på 2 dagar. Därefter gick vi raka vägen till strandren för att svalka oss i havet (jag doppade nästan inte såret).
Nu ska vi ut och kolla stan lite, på återseende!